Idag har jag varit hos tandläkaren och gjort min årliga undersökning. Vanligtvis så brukar jag inte har allt för ont utav tandläkare och deras ingrepp, dels för att jag inte har så känsliga tänder och dels för att jag har ganska hög smärttröskel om jag nu vågar säga detta utan att skryta för mycket.
Men idag så blev jag återigen upplyts om varför man som liten tyckte att det var hemskt att gå till tandläkaren. Antagligen så har väl jag bara haft tur att genom mina år bara fått läkare som har varit så pass skickliga att ingreppen har kunnat utföras relativt smärtfritt, för idag så fick jag den mest sadistiska tandläkaren som 700 spänn kan betala.
Man tyckte för en stund att tandvården hade blivit mildare och att ett besök dit inte skulle behöva vara så besvärligt längre men så fort man får upp hoppet om en ljusare framtid så kommer det en ny läkare med personliga aggresionsproblem och egna inovativa sätt att få dig att önska att du aldrig var född.
Fast vem vet, det kanske är precis det här som man behöver för att det ska tändas en lampa i skallen på en.
"Ta hand om tänderna för annars vet du vad som väntar dig nästa gång" är väl läxan för dagen antar jag.
Jag ger min tandläkare både en "Ris" och en "Ros" för att hon fick mig att ångra att jag gick upp i morse men också för att hon har ändrat mitt tandhygiensbetéende permanent.
Adios...