Lasse Brandeby har lämnat oss.

Jag är uppväxt med hans totalt helutflippade karaktär Kurt Olsson som inspirerat, färgat mig och mitt sätt att tänka i många situationer. Lasse hade en fantastisk, extrem känsla för humor som var helt egen och banbrytande. Han var en expert på att skapa kaos på kort tid. Det komiska i det hysteriska älskar jag.  Eller när Kurt säger "ett recept som jag skrev till min mormor som hon gav till sin mormor som i sin tur gav det till sin mormor...", osv. Alltid tvärtom, uppochner och motsatser så att det blev så fel som möjligt. Ta Kurtans frisyr till exempel. Kurt har ju bestämt sig för att ha alla frisyrer på en gång. Mittbena, två sidbenor, en fjong till lugg, bakslickat på sidorna och allt hår bak ska bara stå rätt ut.

Lyckligt lottad har jag fått arbeta med honom ett antal gånger och funnit en bekantskap. Jag vet hur mycket han älskade att jobba och att han alltid blev förvånad när telefonen fortfarande ringde efter honom. Han ställde alltid upp. Spelade ingen roll om det var ett rikstäckande tv program som Lets dance eller ett skolarbete för elever på Lindälvsskolan i Kungsbacka. Han älskade det. Och ville aldrig ha betalt. Så var han. En humorist med stort hjärta, galna idéer och med stor respekt för sitt jobb.

Vet inte om min text ger den bästa bilden av honom.
Men hoppas att du som läser den kanske kan skapa eller återskapa en bild av vilken fantastisk människa han var.

Jonatan Blom Ramel